Mer än bara trav!

Mina senaste dagar har bestått av en hel massa kallblod. Först tillbringade jag två dagar på Hagmyren för de årliga Sleipnerdagarna, dock som funktionär och egentligen på fel sida banan för att kunna se upploppen ordentligt... Men vilka dagar! Både vädret och kvalitén på loppen var på topp. Jättefina dagar som säkert kan bli ännu bättre när det gäller kringarrangemangen. Kanske vi kan få in lite mer aktiviteter som skapar mer intresse för kalblodstravaren som ras, kanske något med fokus på avel, eller varför inte - som någon föreslog nyligt i ett mail - att anordna en auktion i samband med dessa dagar. Idéer blir aldrig för många!

Idag har även mina egna kallblod fått en hel del tid. Vi har haft hovslagaren på besök för att fixa hovarna på stona. Samtidigt passade vi på att lyfta och hålla upp alla fyra hovar på fölet. Det är så värt att lägga ner lite tid på sådant nu, för när det sedan är dags att börja verka på riktigt är det ingen konst. Jag lyfter hovarna så ofta jag kommer ihåg det när jag går in i hagen, knackar lite under hovarna och släpper bara ner benet när han inte stretar emot. Föl är lättlärda och det bör man utnyttja genom att vänja dem vid allt möjligt innan de blivit stora och starka.

Jag rider en hel del på mina ston. Ikväll tog vi en härlig tur i skogen på två dräktiga ston och efter den turen så har jag funderat lite på det här med avel. Vi har alla olika mål med att föda upp hästar. Eller egentligen inte, de flesta vill nog föda upp fina travare som ska spurta över mållinjen, gärna först och gärna flera gånger. Jag tror snarare att vägen dit ser lite annorlunda ut hos olika uppfödare. Några siktar på att sälja fölen direkt, andra vill sälja dem inkörda och kanske till och med efter premielopp, medan många också föder upp för att träna och tävla själva. Vissa låter någon annan sköta både ston och fölning, i brist på tid eller plats, och många har både tävlingshästar och avelsston parallellt. Jag har många gånger fått frågan om jag inte vill träna häst, men det är inte det som driver mig. Jag är nöjd med att ha enbart ston, att ta föl på, pyssla om, rida osv. För mig är mina ston mer än bara avelsston, de är mina bästa vänner och en stor del av mitt liv. De är såklart tänkta att bära fram fina föl som ska säljas, men under de 11 månader som en häst faktiskt går dräktig finns det mycket roligt vi kan ägna oss åt istället för att bara vänta!

Vad jag egentligen försöker säga är att livet som uppfödare kan se ut precis hur som helst beroende på ditt intresse. Det behöver inte vara enbart trav! Även om målet är att föda upp en vinnare så kan resorna dit se väldigt olika ut, huvudsaken är att du trivs med det du gör och att du har roligt! Och visst vore det väl roligt att kunna åka och titta på startande uppfödningar på Sleipnerdagarna om några år? Eller varför inte kallblodskriteriet i augusti? Drömma kan man alltid, och än är det inte för sent för att betäcka ditt sto i år...

/ Linette