torsdag 19 september 2019

Ettåringarnas tid

Nu är det höst och för de flesta ettåringarna så innebär det en start på livet som travhäst. Hästarna tas hem och in från betet. En del flyttar i samband med det till nya hem. Några säljs på auktion och andra blir kvar hos uppfödaren. Vissa har haft vagnen på sig före betet och börjar nu tränas mot en karriär på tävlingsovalen. Andra börjar med sele och tömkörning för att sedan hoppa på samma skola. Man kan tänka att det låter lite trist, men enligt mina erfarenheter så gillar de flesta hästarna att ha en uppgift. De tycker att det är rätt trevligt att åka ut och träna. Det är väl mest troligt en egenskap som vi uppskattat hos vissa individer och avlat på dessa? För en elitidrottare som inte gillar att träna... den får det nog tungt att komma sig till prispallen åxå?

Unghästvisningarna har startat runt om i landet och det har diskuterats flitigt kring dessa på FB senaste tiden. Oavsett visningarnas vara eller icke vara, och fel och brister, så tänkte jag dela med mig av sånt som jag tar med mig från lärdomar av unghästvisningar när jag nu ska åka på auktion med två ettåringar nästa vecka. För att visa hästen från sin bästa sida har vi övat lite visning för hand. Korta stunder vid några tillfällen. 

När jag ska visa hästen bör den vara ren. Huruvida man klipper bort kroppsbehåring eller inte är väl tycke och smak, men jag klipper ur öronen för att kunna ha bomull utan att lugga hästen i öronen och för att jag tycker att de ser lite bättre ut då. Nån vecka innan så man hinner justera om det blir ojämnt... 

När jag sen ställer upp hästen för en domare eller spekulant visar jag hästen från sidan med manfria sida mot den som inspekterar hästen. Jag eftersträvar att hästen ska stå med jämn vikt på alla fyra benen med det öppna benparet mot den som inspekterar. Om hästen ställer sig jättekonstigt när jag backar den eller tar fram ett steg, då går jag helt enkelt på en liten volt och börjar om. När den som inspekterar hästen vill se framifrån och bakifrån eftersträvar jag att hästen ska stå med jämn vikt på det aktuella benparet. Samma där, ställer sig hästen som en sågbock, gå en liten volt och börja om. När man ska visa hästen i rörelse, viktigt att ge hästen frihet i huvudet. Jag visar hellre med ett kedjegrimskaft som jag drar i en ögla i bettet, åtminstone ettåriga hingstar, av den anledningen att de är längre än tyglar om de hoppar, vevar med huvudet och reser. :) 

När jag ska fota en häst inför en saluannons använder jag samma tänk som när jag visar från sidan. Plus plant underlag, ljuset från rätt håll och så neutral bakgrund som finns tillgänglig. Hur ser man bäst hästens exteriör. Jo manfria sidan mot kameran, jämnvikt på alla fyra benen. Nedan bjuder jag på några exempel, det är de små detaljerna som gör det...


Såhär vill jag ha det.

Här lutar ju hästen liksom framåt mot mig. Kan vara svårt att upptäcka när man står framför men om man ser ner på framhovarna så kan man ibland nästan se hur det håller på att lyfta trakten från marken.

Här står hästen liksom ihop under sig och det är svårare att se hur benställningen ser ut när benen är just bakom varandra. 

Här ser ni mig vid fotografering av ettårssto, hemma, i känd miljö. Hjälm använder jag mig av rätt ofta vid just hantering av ettåringar. "Better safe than sorry". Fotograf: Camilla Robertsson

Nej nu måste jag nog gå i säng, upp imorgon igen å mata hästar före jobb, sen ledig helg! Hoppas mina tankar och funderingar ger någon nya tankar. Ett av det bästa jag vet är nämligen att få bolla idéer och tankar och lära mig nya saker. Tack alla ni där ute som inspirerar mig i min vardag och lär mig se saker ur nya synvinklar.  /Frida