måndag 12 november 2018

Höst

Det händer grejor! Man kan kanske tänka att hösten inte är uppfödarens mest aktiva tid på året men det händer mycket nu. Det har varit avelsvärdering i både Norge och Sverige vilket har resulterat i ett gäng nya godkända hingstar. Jag tycker det känns som att det kommer ut nya avslöjanden hela tiden där seminstationer kommer ut med info om hingstar de bokat inför säsongen 2019. Det ska bli spännande att se vilka av de nya som kommer att finnas tillgängliga 2019. Personligen känns det som att det är nu man lägger mest tid på att fundera, provpara, fundera och ställa det ena alternativet mot det andra... :D Hingstkatalogen ligger på köksbordet och på telefonen har man alltid en snabbväg till sidor där man snabbt gör en provparning. Även travsport.se och .no är mycket välbesökta. Behöver jag skriva att min sambo suckar lite lagom redan nu när jag börjar snacka hingstval... ...igen... :D
Det jobbas också på en revidering av avelsplanen och snart kommer förslaget att läggas ut så att alla kan få läsa och komma med sina åsikter. Ta dig tid att läsa och återkoppla med dina tankar.
Utöver detta så är det ju nu dax att ta de första stegen från föl till vuxen häst. Chippning, eget pass, avvänjning från morsan, träning inför kommande liv som tävlingshäst och så vidare. Det är ju en del av charmen med att vara uppfödare. Det händer något hela tiden och varje årstid sina varierande händelser och uppgifter. Å jag kan tycka att just den här tiden på året egentligen är starten på avelsåret. När man börjar fundera ut vilka betäckningar man ska försöka förverkliga till våren för att det ska födas ett föl våren efter...

Trevlig kväll och lycka till med funderingar, avvänjningar och förberedelser inför "vuxenlivet"! /Frida

torsdag 18 oktober 2018

Höstpyssel

Efter den varma sommaren var det extra välkommet med höst i år.  Jag tror det är den första hösten som hagarna inte är leriga ännu, men det kommer nog det med, om inte kylan och snön hinner före.. Årsfölen växer och äter därefter. Snart är det dags att börja dela dem från sina mammor, men innan dess brukar jag ha några "delmål" som ska vara uppfyllda.


Bland annat vill jag kunna ta in fölen själva utan sina mammor för att kunna borsta och pyssla med dem. Mina hästar går på lösdrift men jag har en liten stuga på gården med stallgång, värme och bra belysning. Där får det bara plats en häst, så det har liksom blivit tvunget att lära fölen gå in själva när de blivit tillräckligt stora. Det brukar inte vara några problem om man tar en bit i taget. Första gången tar jag dem bara utanför hagen utan mamma, andra gången går vi en längre bit från hagen och tredje gången brukar de inte ha något emot att följa med in i stugan och titta runt lite, fjärde gången sätter jag fast dem i linorna osv.. Alla individer är olika och med vissa går det fortare och andra tar det längre tid för.

Ett annat mål är att kunna ta ut mamma från hagen, utan att fölen får panik och tror att de blir lämnade för evigt. Även där tar jag det stegvis. Första gångerna ser jag till att fölen hela tiden ser stoet. Efter några gånger har de lärt sig att hon kommer tillbaka och då brukar det gå bra att till exempel rida iväg en sväng på stoet utan att det blir panik i hagen. En trygg vuxen kompis brukar underlätta. När det här målet är uppnått blir allt så mycket enklare, och stona brukar vara lagom less sina föl vid den här tiden så jag tror att även de uppskattar lite "egentid".


Det allra viktigaste målet innan jag skiljer fölen från sina mammor är att jag ser att de äter och dricker bra. Själva avvänjningen brukar jag också göra gradvis. Någon timme per dag i egen hage till att börja med. Då brukar jag alltid se till att det är fölen som går ifrån sina mammor, för av någon anledning blir det alltid lugnast så, det blir liksom ett fritt val att lämna mamma istället för att nekas att följa med när hon lämnar hagen. Jag brukar också ha en annan vuxen häst med de små den första tiden. När de här olika delarna är uppfyllda brukar resten gå av bara farten. För mig har det fungerat bäst att skilja av dem med hjälp av olika hagar, eftersom jag sällan tar in hästarna på box.



Det här var några av mina tips och knep för att få en lugn avvänjning med trygga hästar. Alla har vi olika förutsättningar, det viktigaste är att hitta ett sätt som passar hos dig, som vanligt finns inga rätt eller fel.

Trevlig höst och lycka till med de små! / Linette

tisdag 2 oktober 2018

Enkätstudie om vaccination och smittskydd


Emma Faring går sista terminen på veterinärprogrammet på Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Hon skriver ett examensarbete som handlar om smittskydd och vaccinationsrutiner inom svensk hästuppfödning. Det är en enkätstudie som riktar sig till de som är verksamma inom olika delar av hästuppfödningen i Sverige. Syftet med studien är att få en inblick i hur vaccinationsrutiner och smittskydd tillämpas inom de olika verksamheterna och hur detta kan skilja sig mellan olika raser och verksamheter. Om det framgår av enkätsammanställningen att det behövs, kommer hon också att erbjuda förslag till förbättringar av rutinerna för att uppnå en minskad smittspridning, så att vi ska kunna få så friska hästar som möjligt.

Hjälp Emma genom att fylla i enkäten. Klicka på länken nedan:


Emma Faring, emfg0001@stud.slu.se

torsdag 13 september 2018

Jag har varit på Innavlsseminar

Den gångna helgen tillbringade jag i grannlandet Norge. Kollade på fina hästar, träffade trevligt folk, såg fina tävlingar och gick på Innavlsseminar anordnat av Veikle Balder. Flera som har frågat vad som sades där och jag tänkte försöka göra en kort sammanfattning. Jag vill dock säga att detta är min tolkning av det som sades och att jag tycker att Norska ibland är lite svåröversatt. Att två av föreläsarna var forskare gjorde kanske inte saken bättre... :) 

Fredrik Eng inledde med att prata lite allmänt om inavel och visade lite siffror på utvecklingen de senaste åren. 


Sen pratade Klemetsdal om inavel hos häst. Forskning visar att inavel hos häst ger sämre fertilitet, sämre hälsa och minskar prestation. När detta inträffar kalla man det för avelsdepression. 
Det man vill få ut av att ha samma individ flera gånger när man avlar är att man vill öka chansen att de positiva egenskaperna ska nedärvas, tyvärr ökar då även  risken att negativa egenskaper nedärvs. 
Och om jag då har förstått det rätt.... så är det när man får en samling av sjukdomsgener som problem kan uppstå, den genetiska driften ändras snabbt. Det som kan hända är att den naturliga selektionen går in och slår ut det sjuka = färre födda föl.
Klemetsdal menar att kallblodstravaren inte har någon avelsdepression ännu. Men att vi bör sakta ner på farten lite. Stigningen bör inte öka mer än 1% per generation. De sista åren har vi ökat populationens inavelsgrad lite väl mycket. Antalet individer i rasen är också viktigt, vi bör eftersträva att öka antalet födda föl. Man behöver mer än 50 individer som bidrar till nästa generation. 

Nästa föreläsare, Furre, pratade om förvaltning av kallblodshästens genmaterial. De som gör hästen/styr efterfrågan är: Uppfödare, ägare, tränare, spelare. Sen har vi ST och DNT som sätter ramar för alla dessa fyra.

Hon visade på hur de 20 hingstar som just nu bidragit till mest genmaterial. Hon visade på att de flesta hingstar stiger snabbt från början för att sedan plana ut. Elding har dock stigit mer än de andra, kommer även han att plana ut. Men på en högre höjd än de tidigare hingstarna.

Siffror som förtydligar användandet av hingstar.

Furre ger flera förslag på åtgärder som skulle kunna bidra till att sänka/stabilisera inavelsgraden. Även hon uttrycker att vi kallblodstravaren inte är i någon akut kris. Men att vi bör fundera på framtiden. 

Andra saker som tas upp är varför inavelsprocenten skiljer mellan olika dataverktyg, det beror på hur många generationer som räknas och hur många individer som finns i programmet. En önskan om att det borde vara ett sätt att räkna som man använder överallt. 

Avelsplanen håller på att revideras och kommittén har lämnat in ett förslag. 

Vi väntar med spänning på den nya forskningen från SLU om inavel! Senaste informationen säger att den är nån vecka bort, återstår att se.

Det var väl förmiddagen i lite korta drag, vi bollade tankar och idéer. Jag har säkert glömt skriva flera saker... Bra anordnat av Veikle Balder! Jag tar med mig vissa tankar in i avelssäsongen 2019 :) 

God kväll! /Frida


lördag 7 juli 2018

Heja Sverige!

Större delen av landet stannar av och kollar på fotboll. Själv surfar jag runt och kollar lite på lite olika hingstars avkommor, vilka stammar tre- och fyraåringarna som tävlat bäst hittills har och annat sånt skoj... #nörd Jag kan liksom inte förmå mig att kolla på en hel fotbollsmatch, kanske har jag blivit bortskämd av travet. Starten går och inom några minuter får man se vem som vinner. :D

Vi har ju nu kommit en bra bit in på både betäcknings- och tävlingssäsongen. De flesta av årets föl har fötts, några har betäckt om och fått dräktigt och några är fortfarande mitt uppe i att kolla och inseminera. Det är något speciellt med att träffas på seminstationen, man träffar ju oftast samma människor genom hela kedjan. Man möts tidigt på morgonen, nationaldag eller inte, förväntansfulla och efter (oftast) en hel del funderande med en dröm i sikte. Drömmen om att föda fram den där stjärnan. Märrarna kollas samtidigt, insemineras och ska kollas för dräktighet. De man var samtidigt med på stationen året innan, och delade deras glädje över en svart fläck på monitorn, de kommer och lastar ut det som i år blev en frisk liten gangster med spring i benen som är ute på livets första resa.

Man börjar också få lite indikationer på vilka av de nya avelshingstarna, vars första kull nu fyllt tre år, som möjligen kommer att vara morgondagens elithingstar. Å snart är det dax för uttagningslopp till Kriteriet och Derbyt! Tänk så mycket bra trav vi har framför oss! Vi ses väl där ute vid ovalerna och hejar fram dem, de som ska skriva in sig i historieböckerna som 2018 års klassiska vinnare! Självklart håller jag då en extra tumme för de "blågula", Heja Sverige!

Vi ses! /Frida


tisdag 26 juni 2018

Fölningar och pryltips

Hej på er! Jag har varit på väg att skriva ett blogginlägg här i flera veckor, men som varenda uppfödare vet är våren och försommaren en hektisk tid. Det ska pusslas med fölvakor med allt vad det innebär. Och efter det blir det några vändor till seminstationen för att få stona dräktiga på nytt.

Innan mitt andra sto skulle föla i mitten av juni tänkte jag skriva ett inlägg om min "föllåda", men jag hann inte då hon fölade två veckor före beräknat datum, mitt på blanka dagen - Nationaldagen såklart - vilket jag dock var ganska beredd på denna gång, tack vare en smart grej jag införskaffade tidigt i våras, en refraktometer! Hädanefter kommer jag råda alla jag känner att lägga några hundralappar på en sådan, åtminstone alla jag känner som ska ha ett eller flera föl.

Med den refraktometer jag köpte följer ett litet plastat kort med siffervärden och hur man ska tolka dem.
En refraktometer är en fiffig pryl som kan mäta antikroppshalten i råmjölken, vilket framför allt är bra att kunna göra direkt efter att stoet har fölat. Jag började med att använda den på mitt första sto som fölade i maj. Ifjol läckte hon vit mjölk i en vecka innan hon fölade, och det var nog anledningen till att fjolårets fölunge fick fölsjuka med diarreer. Han klarade sig eftersom vi var snabba att ge honom plasma. I år ville jag vara lite bättre förberedd, med refraktometern kunde jag hålla koll på värdet och på så sätt veta om jag skulle göra en foalcheck på fölet (blodprov som veterinär tar för att se hur mycket antikroppar fölet fått i sig). Jag testade stoets mjölk dagen innan hon fölade då hon börjat droppa, då låg värdet på 28 (30 är max). Efter fölningen var värdet fortfarande över godkänt-gränsen. Fölet åt själv inom 4 timmar, efter att ha fått några deciliter av mig i nappflaska innan. En pigg och frisk fölunge denna gång!

Värden på sto nummer 2, fölade 6/6.
Sto nummer två började jag kolla värdet på mjölken redan 3 veckor innan beräknat datum, mest för nyfikenhetens skull. Se värdena ovan. Det visade sig vara ett bra sätt att veta på ett ungefär när hon tänkte föla vilket gjorde att jag var beredd även om det blev två veckor tidigare än beräknat. Det visade också att värdet kan gå lite upp och ner. Mjölken ändrade färg från genomskinlig till vit ungefär samtidigt som hon fick vaxproppar, och värdet låg lika precis efter fölning som dagarna innan. Hon hade vaxproppar i ca 2 dygn, men det sista dygnet ändrade juvret färg till lite mörkare. Jag antar att det beror på att stoet börjar svettas lite och att juvret är sprängfyllt.

Ca 4 timmar innan fölning
Det här stoet är det klokaste och lugnaste sto jag någonsin träffat och det var väldigt tydligt att hon ville ha med mig på fölningen. Hon stod stilla i sin hage under dagen och hängde med huvudet, men så fort jag kom ut började hon krafsa i gruset och rullade någon gång. Gick jag iväg stod hon stilla igen. Vid klockan 13 tog jag in henne då jag tyckte att förvärkarna kom tätare, och hon visade tydligt att hon ville in! Samtidigt gick jag in i huset och lät henne vara ifred en stund, med kameraövervakning från soffan. Här följer en liten bildserie på vad som sedan hände:

Hon lade sig ner flera gånger och tittade på magen, varvat med att äta hö och klia svansen mot boxväggarna. När hon sedan la sig ned och låg kvar en längre stund så gick jag upp till henne.

När jag kom upp till boxen så tittade hon på mig med stora ögon och precis då gick vattnet, som om hon bara väntade på att jag skulle vara på plats.

Efter vad man själv upplever som en evighet syntes en hov, med fotsulan nedåt, precis som det ska vara. Här smög jag in i boxen för att kolla att den följdes av ytterligare en hov och en mule. Allt verkade ligga rätt och jag kunde andas ut en aning!

Efter kraftigt värkarbete var hon äntligen ute! Så här låg hon sedan en bra stund medan mamma vilade ut helt utslagen på sidan fast jag var där inne, som sagt en mycket trygg häst. Hon vilade säkert 30 minuter på sidan, med några korta blickar på fölet, innan hon orkade vända sig upp för att hälsa. Jag tycker att det är väldigt bra att de ligger kvar med benen i mamman sen stund för att de sista litrarna blod ska hinna gå genom navelsträngen och in i fölungen innan navelsträngen brister.

Välkommen till världen!

Fölet fick sedan någon deciliter råmjölk i flaska innan hon själv hittade juvret, jag har gjort till en vana att alltid ge dem en skvätt för lite extra energi när de sedan ska leta juvret. Efter 6 hingstföl på raken kan jag konstatera att stoföl är bättre på att hitta juvret! En annan sak jag börjat göra är att ge fölen en liten tub microlax, den brukar jag ge när jag ser att de står och lyfter svansen och krystar för att få ut tarmbecket, som en liten extra hjälp. Några gånger har jag upprepat det fler än en gång, tills jag ser att de verkligen fått ut allt beck. De första dagarna brukar jag också doppa naveln i ett litet snapsglas med klorhexidinlösning. I år var jag även duktig nog att frysa in någon deciliter råmjölk om något skulle gå snett under 2019 års fölningar.


Mitt sista tips till er alla är att införskaffa en övervakningskamera, om ni inte redan har en sådan. Det är helt överlägset för att ha koll på stoet innan fölning men också för att hålla koll på stoet och fölungen de första kritiska dygnen efter fölning.

Trevlig sommar! / Linette


söndag 3 juni 2018

Nu är tiden då nya stjärnor ser ljuset

Som uppfödare upplever jag att dygnet har för få timmar denna tid på året. Det är fölningar, städning av hagar, röja i diken, fixa "fölhagar" och beteshagar, gödsla beten, köra till seminstationer och annat vårfix. Jag har gjort lite olika de senaste åren. Men detta år har jag tagit semester en dag i veckan från slutet av april och fram till semestern, de veckor med en röd dag har jag inte tagit ledigt och då gick det åtta semesterdagar till denna lyx. Sen blir det tre veckor sammanhängande istället för fyra. Än så länge känns det underbart! Min lediga dag blir ju en "jobbahemmadag", upp samma tid som vanligt och jobba på med diverse göromål hela dagen. Men det känns så skönt att få jobba bort saker som ska göras. Dagarna är långa och ljusa och energin räcker långt. Sen hjälper det ju en del att båda mina som var dräktiga har fölat och att våren kom tidigt så att de redan nu går på grönt. Det frigör ju en del tid jämfört med att skotta boxar efter sto med föl...


Varje dag ser jag nya bilder på föl som fötts, nya stjärnor. Men det börjar även komma bilder från ultraljud där man konstaterat dräktighet på sitt sto, ännu fler nya stjärnor på gång. Sen har vi ju alla nya stjärnor som visar sig på tävlingsbanorna! Nya treåringar debuterar varje vecka och här och där kommer det ut individer som man redan nu kan misstänka kommer att tillhöra kulltoppen i slutet av året. Å det är ju dit jag skulle tro de flesta av oss vill komma, att just den korsningen som jag har funderat ut ska resultera i en individ som når vinnarcirkeln. För mig är en konstaterad dräktighet är en stor lättnad och glädje, ett friskt och välmående föl bredvid sin stolta mamma en lycka, och den där stjärnan i vinnarcirkeln ett mål.


Jag önskar alla ni som jobbar på ute i stallar och på gårdar, det är ju som sagt inte bara en dans på rosor, att få uppleva framgång i åtminstone någon del av det just du jobbar för! Kom ihåg att ibland ta en stund att bara njuta. Det är något jag lätt glömmer bort, så jag tränar på att njuta av de fantastiska individer som jag har turen att ha i min hage. /Frida