tisdag 16 maj 2017

De nya små hästarna...

Nu finns de på bild i mitt flöde i de sociala medierna hela tiden... föl! :)
Har reflekterat över hur mycket det pratas och skrivs om fölning och hur och när man bör vaka kring den. Självklart är det viktigt att kunna hjälpa till vid själva fölningen om något skulle gå snett, men, det skrivs inte lika mycket om vikten av att hålla en extra koll på fölungen de första dygnen. Man matas med: efterbörd, dia och bajs. Men sen då? Jag har varit med om fölungar som bajsat massor med fölbeck bara för att efter ett halvt dygn till bli irriterad och det visat sig att inte allt kommit ut trots allt...
Infektion i naveln är också något som visar sig efter några dagar. Sen finns det ju föl som får diarre och behöver veterinärvård (vid fölbrunsten kan ju föl få diarre, men det här är före det). Ett föl kan ju bli dåligt trots att det diat tidigt, och fortsatt dia som den ska, om stoet av någon anledning haft för lite antikroppar i mjölken.
Med det här vill jag bara säga, se på din fölunge med nyfikna ögon. Hur beter den sig nu och om några timmar? Verkar fölet plötsligt slöare, irriterad, slutar dia... Har man ingen vän man kan rådfråga så är det ju gratis att ringa veterinär för rådfrågning... :)

Som med allt annat... på nätet finns massor att läsa i ämnet. HÄR är en länk till en artikel.
Lycka till med ditt föl! /Frida


lördag 6 maj 2017

Säkra och osäkra tecken på fölning

Idag skulle jag ha varit uppe på Wången på Sleipners årsstämma, men som uppfödare är det i dessa föltider svårt att planera något över huvud taget, så med ett föl ute och ett föl på väg är jag hemma. Trist, men sånt är uppfödarlivet. Och vem vill missa en fölning?

Ifjol betäckte jag två ston, de seminerades samma dagar och fick därmed samma földatum i år. Första maj. Min första tanke efter dräktighetsundersökningen ifjol var, ooops, mitt under valborg, kasor, fyrverkerier osv.. Ett av stona har jag haft i flera år och detta skulle bli hennes tredje föl hos mig. Tycker mig känna henne bra vid det här tillfället men hade dittills inte lyckats vara med på hennes fölningar, utan kommit till stallet strax efter. I år gav jag mig tusan på att vara med! Skulle något inträffa känns det viktigt att finnas på plats. Det här stoet visar inte så mycket inför fölning, hon är lite hemlig. Men det jag vet är att hon gärna fölar lite innan beräknat datum.

En vecka innan fölning grejade hon mycket med sin nos, stod och drog den mot tänderna i luften, så har hon även gjort tidigare. Liksom att trycka rumpan mot foderhäcken. Förvärkar gissar jag. Bäckenbanden blev ordentligt slappa sista veckan också, rumpan ser liksom kantig ut och det blir dallrigt på sidorna om svansroten, och även under svansen.. Två dagar innan fölning blev juvret lite större, och spenarna lite mer utfylld. Dagen innan fölning stod hon och slog med svansen mer än vanligt, extra irriterad på hagkompisen, bet sig i sidorna och lyfte mycket på svansen.

Sedan kom valborgsmässoafton! Och som på beställning även fölet. Vi hade middagsgäster och höll precis på att dricka kaffe på maten när jag ser på kameran hur hon börjar vandra runt i boxen, slå med svansen, lägga sig och ställa sig några gånger. Sa hejdå till gästerna och hoppade i lortkläderna, smög mig in i boxen bredvid och satte mig på en höbal för att hålla koll. Mjölken droppade medan majkasan i byn var i full brand och det hördes barnskatt och röster. Mitt sto är lite av den nervösa sorten så hon var ju såklart tvungen att hålla koll på vad som hände samtidigt som vattnet gick.. sedan lade hon sig oroligt ner några gånger med en framhov synlig där bak. Från andra sidan byn var någon tvungen att skjuta raketer precis då, så hon hade inte någon större ro att lägga sig och krysta. Efter en stund fann hon något slags lugn och lade sig ordentligt, och självklart med rumpan mot en vägg.. Min tur att rycka in. Fick sjasa upp henne en gång och stannade kvar i ett hörn i boxen, då lade hon sig ner på ett bra ställe och började krysta ordentligt. Jag hjälpte henne lite lätt för jag förstod att även detta föl var väldigt stort, liksom de två tidigare. Efter ungefär 30 minuter var han ute! Där satt jag i ett hörn och försökte att inte störa när mamma och son fann varandra. Det är en av de finaste stunder man kan skåda. Mammans kluckande ljud och fölets försök till en gnäggning. Den första viktiga stunden.



Resten gick som en dans, upp på benen på första försöket och diade inom en timme, vilken lycka!

Nu är det bara fölning nummer två kvar. Med samma datum som sin kompis har hon imorgon gått över tiden med en vecka. Hon har sedan en vecka tillbaka haft vaxproppar på juvret ungefär varannan dag, har en enorm mage som sjunkit ner, slappa bäckenband, och för två dagar sedan vit mjölk. Tecken som i de flesta fall brukar vara rätt säkra på att fölning är på gång, men hon dröjer, och jag vakar. Vi får se hur länge till. Det vore skönt att få sova en hel natt snart. Håller alla tummar för att jag får vara med även på denna fölning och att det går bra. Hennes sjunde föl men det första som ska födas hemma hos mig.

Oro, längtan, sömnlöshet och lycka - föltiden är den bästa tiden, när det går bra! Önskar er lycka till med era fölningar!
Mvh Linette


söndag 9 april 2017

Glädje!

Det är häftigt vad hästen ger mig mycket även socialt med andra människor. Jag har vänner som jag aldrig skulle träffat eller fått kontakt med om det inte vore för hästen. Att jag sedan nördat i mig på avel har gett mig ännu fler vänner och bekanta, i alla åldrar, som jag regelbundet snackar stammar, hingstval och annat nördigt med.
Jag känner en enorm glädje när det nu börjar ploppa upp bilder på sociala medier på vänner och bekantas fölungar. Egentligen alla som får en frisk fölunge gör att jag känner mig glad för deras skull. Jag vet ju att de väntat lääänge på att få fram resultatet av deras hingtsval, elva månader är ju trots allt nästan ett helt år. Ofta har ju hingstvalet skett innan betäckningen och det gör ju att man väntat ännu längre... Fast det är ju förstås mer väntan kvar innan man får se hur individen klarar konkurrensen på tävlingsovalen :D Men ett friskt föl är ju liksom steg ett!
Mitt första, av två dräktiga ston, ska föla den 16/4 om hon håller tiden. Men, med tanke på hur juvret ser ut så tror jag att hon går längre. Just idag känns det helt ok, då vi fått snö under natten, och det ligger kvar mycket is i hagarna ännu.
Mina ston har dock börjat få sova inne med start igår, i vanliga fall bor de ute dygnet runt. Idag har jag riggat kameran i boxen och kollat så att det funkar. Ska kolla upp så jag har diverse "bra att ha saker" också, så jag kan inhandla i veckan om något saknas.
Även fortsättningsvis så håller jag tummarna för att alla får friska föl och att märrarna får okomplicerade förlossningar.

God kväll! /Frida

HÄR finns lite info om fölning för dig som vill färska upp minnet.

Även en bra film :)

onsdag 15 mars 2017

Morötter och gästbloggare!

Nu börjar våren smyga sig på och plötsligt har jag två högdräktiga ston i hagen, ett par hingstval att ta ställning till innan avelssäsongen drar igång, och en tvåårig uppfödning anmäld till premie. Det är lustigt det här med tid. Det föds ett föl och man njuter av föltiden, samtidigt som man inte kan låta bli att tänka på hur långt bort det är för den lilla lurviga krabaten att ta sina första steg på en travbana. Det känns så oändligt långt bort i tiden där och då. Mycket som kan hända på vägen. Många, långa månader.. Men, plötsligt händer det. År har passerat obemärkt - var tar tiden vägen?

Jag och Frida har bestämt oss för att bjuda in ett gäng gästbloggare nu under våren som får uppgiften att med ett inlägg här på bloggen hjälpa oss att avelsinspirera. Förhoppningen är att vi läsare ska få chansen att lära oss något nytt, läsa andras tankar kring uppfödning, reflektera över egna avelsfunderingar, få nya idéer etc. Vad är det egentligen som driver oss till detta gemensamma intresse? Vad inspirerar till att ta föl på föl? Vilken morot finns bakom varje uppfödare?

Jag har funderat lite på det här med morötter. Föltiden är nog min största morot. Det finns nog inget bättre än att få föl. Den spänning, oro, somnlöshet, glädje och kärlek en fölning och ett välskapt föl kommer med, det är det inte mycket som kan slå. Den tid som kommer efteråt är också svårslagen. Att få lära känna den lilla stappliga långbeningen, vänja den vid människor och annat som är bra att kunna som blivande travhäst, det är en viktig uppgift. Ett föls nyfikenhet och en unghästs vilja att lära gör det fantastiskt roligt att jobba med dem.
En annan drivkraft för mig är att leta och förhoppningsvis hitta bra köpare till uppfödningarna. Ägare som gärna delar med sig av hästens utveckling. Häromdagen fick jag ett mail från en ägare med bilder på min första uppfödning, och sånt gör mig bara såå glad! Att få uppdateringar är väldigt uppskattat, och det kan vara vad som helst egentligen - några bilder, ett meddelande om att hästen är tömkörd för första gången eller att få se hästen in action vid ett besök till exempel.
Uppfödarpremier är såklart en annan morot. Vi har fina pengar att hämta om vi lyckas med en uppfödning. Vad man får som uppfödare till en häst som till exempel går godkänt premielopp kan säkert tyckas som en fis i rymden för någon, medan det för andra är ett trevligt litet tillskott i "uppfödarkassan". Ett bidrag till nästa föltillverkning för den lilla hobbyuppfödaren.


Uppfödarpremier för kallblod från och med 2017:
  • För 3–5-åriga kallblod utgår 20 procent i uppfödarpremier (hästar födda från och med 2012).
  • För 6–10-åriga kallblod utgår 10 procent i uppfödarpremier (hästar födda från och med 2007).
  • För 11-åriga och äldre hästar utgår 10 procent i uppfödarpremier, men endast i V75-lopp i Sverige, (hästar födda 2006 och tidigare).
  • I 2-åringarnas premielopp utgår 20 procent i uppfödarpremier.
  • Kvalbonusen omfördelas från och med kullen född 2014 så att hästägaren får 10 000 kronor och uppfödaren 2 000 kronor i kvalbonus.


Håll koll på bloggen framöver, gästbloggare kommer!
Nu längtar jag efter föl! / Linette, avelsinspiratör Sleipner Hudiksvall


Foto: Johanna Persson, Järvsö





söndag 26 februari 2017

Avelsintervjuer från årstämman!

I början av juni 2016 befann vi oss båda två, Frida och Linette i Sundsvall på Sleipners årsstämma. Under kvällen tog vi tillfället i akt att göra några korta intervjuer med personer på plats om deras tankar kring kallblodsavel. Tack till er som ställde upp! (Om någon av er som blev intervjuade känner sig helt feltolkade får du höra av dig så vi kan ändra...)

Delar med oss av några egna fölbilder att njuta av mellan intervjuerna, det börjar ju närma sig vår så nu tycker vi att det är okej att börja längta!!



Camilla Röste, Hudiksvall

Föder upp ett föl per år, har sex egna uppfödningar hittills. Har vid intervjun ett avelssto.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Stam, exteriör och grundsnabbhet (veta att stoet kan springa även om prestationerna uteblivit av någon anledning).

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Har en egen hingst och väljer ett sto honom. Då det är en Elding-hingst vill jag gärna få in Järvsöfaks.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Mamman i god kondition, mycket rörelse och bra mat/bete.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Det är kul att följa avkommor. Jag hoppas på en vinstlott igen då första uppfödningen tjänat över en miljon och är godkänd avelshingst.



Bente Sandström, Hudiksvall

Föder upp cirka ett föl per år, både för att ha själv och ibland för att sälja. Har vid intervjun ett avelssto med ett stoföl vid sidan (född 2016), stofölet är ett eventuellt framtida avelssto.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Ett nedärvssäkert möderne med individer som tävlat i varje led.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Känsla först, kvalitet för ett föl som är säljbart och ungt blod till gammalt sto.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Att de ska växa upp med sällskap så att individen blir social och fostras av de andra. Men även tämja själv och då bli ledare. Bra grovfoder och vatten.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Det är som att skaffa barn själv, man vill reproducera och föra gener vidare.



Fiffi Ivarsson, Ådalen

Föder upp ett eller två föl per år.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Sinne, lugn, klokhet - en inre känsla.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Betäckte med Järvsöfaks som 50 års present. Går efter prestation, bra stam och exteriör.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Kontakt med människor för att den ska bli lyhörd och vaken.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Är ordförande - ett måste :) Stoet är viktigt och hon är för fin för att gå tom. För att ha kvar rasen, varje individ räknas!



Eva Mähler, Ådalen

Har just nu ett sto och försöker ta ett föl per år ur henne. Började med uppfödning vid femton års ålder och det har blivit 6 uppfödningar totalt hittills.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Stam, exteriör, lynne, och egna prestationer är ett plus.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Hjärta/känsla, stam, ska funka med mitt sto avseende stam, exteriör och storlek.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Att individen ska bli social och håller på med dem mycket för att uppnå detta. Hantering och verkning direkt från början.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Det är så jävla roligt! De är söta och det är så kul att följa med från start.



Robert Calissendorf, Solänget

Föder upp 0-1 föl per år, både för att behålla själv och för att sälja.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Psyke, exteriör, samt genuppsättning (Synchrogait).

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Exteriör och genuppsättning.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Korrigera eventuella felställningar - bra hovvård för att behålla bra benställning. Bra kraftfoder, med rätt foder kan du påverka 30% av hästens tillväxt.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Det är en livsstil.



Rosmarie Söderlund U/V

Föder upp cirka ett föl per år mest för att behålla själv.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? En trevlig häst, det är känslomässigt.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Outcross, hålla nere inavelsprocenten.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Mycket socialt med med andra hästar och människor. Hantering. Bra miljö.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? För att jag gillar kallblodstravaren, det är en trevlig ras.



Emma Ernstdotter, U/V

Föder upp 0-1 föl per år, mest för att behålla själv.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Ska ha startat och ha egna prestationer, exteriör och löphuvud.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Bra mentalitet, tidiga prestationer, exteriör och detta ska passa till mitt sto.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Mycket utevistelse, bra foder och bra hovvård.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Drömmen om att få fram en stjärna!



Torgny Kärrman, Umåker

Föder upp hästar tillsammans med dottern. Har själv fött upp häst sedan 1978, både varm- och kallblodstravare. Det har blivit cirka 20-25 hästar. De flesta har jag sålt men på slutet har vi behållit några eftersom att intresset inom familjen har växt.

Vilka egenskaper önskar du i ett avelssto? Den bästa stam jag kan hitta just nu: Modern pappa, mamma som lämnat, mormor bör ha lämnat en premierad hingst. Ibland går jag till fjärde led. Sen ser jag till egna prestationer, eventuellt istället en tvåårsmärr som är gentestad, (Synchrogait), CA eller AA med en pappa som är en ledande avelshingst.

Hur tänker du när du väljer hingst till ditt sto? Bra exteriört, modern stam.

Tre viktiga saker att tänka på under fölets första sex månader: Bra miljö, stora hagar, bra mamma. Hantering.

Vad är det som driver dig att föda upp kallblodstravare? Kallblodstravaren är världens bästa ras! Jag vill bidra till dess överlevnad.



Det var alla intervjuer, vi har en idé om att under våren bidra med fler tankar från olika kallblodspersoner här på bloggen. Håll utkik! / Linette och Frida


onsdag 15 februari 2017

Vårkänningar


Jag kan inte annat är få lite vårkänningar trots att det bara är mitten av februari. Dagar som denna när solen tittar fram och värmer så pass att det börjar droppa från taken... :) Det närmar sig, snart är de här, alla nya stjärnor!! Varsågod, bildbomb... :D God kväll /Frida




























torsdag 19 januari 2017

Jag, Frida, och vad som driver mig!

Då jag känt mig lite oinspirerad ett tag till att skriva på bloggen, och det det här med uppfödning har känts lite motigt av lite olika anledningar började jag blicka tillbaka lite på bloggens tidigare inlägg. För att få lite inspiration till mig själv, och förhoppningsvis någon fler, så tänkte jag köra en repris av ett gammalt inlägg. Lite redigerat så att det är mina dagsaktuella tankar. Kul att se hur man tyckte för några år sedan, vad som fortfarande är lika och vad man ändrat åsikt kring! 
Grunden till detta inlägg var att jag, för några år sedan när jag startat bloggen, fick ett positivt mail av en tjej vid namn Linette. Det är alltså samma Linette som idag skriver på bloggen här med mig! :) I mailet hade hon en önskan om att jag kunde skriva lite om mig, hur jag började, erfarenhet och mål och vad som driver mig, m.m. Så här kommer alltså svaren på detta här nu 2017:



Jag, Frida, föddes 1982 som en djurtokig blond "pojkflicka", uppväxt i radhus utanför Skellefteå. Jag var mycket ute i skogen och letade djur under stenar, hade i burkar och kollade på dem minns jag... :) Fångade grodyngel och grodor och drog hem... och fick bära tillbaka minns jag...

Kaniner, fiskar, fåglar, katter, marsvin, dvärghamstrar och en leguan vad det som fanns hos oss under min uppväxt. (De flesta har jag dragit hem, även om mina föräldrar hade djur även innan jag föddes). Du skötte alltid om dina djur helt själv utan att vi behövde tjata har mamma sagt. Vi hade marsvin (och marsvinsungar) men jag ville ha en katt. Vi kan inte ha både och sa mina föräldrar. Efter lite fundering jobbade jag mig mot mitt mål, en katt. Jag gav bort marsvinen till nya hem och in flyttade en katt :) Jag tror att jag redan då lade grunden för det jag känner idag. Det känns inte jobbigt att sälja föl/unghästar, utan är en del av målet för mig! Bort med en för att ha tid, råd och plats för en ny!Just hästar är väl många flickors dröm (och växer bort när man blir tonåring och börjar med pojkar sa min mamma...) 



Sto e: Björs Frej u: R.B.K Frökna



Jag och min bästis Nina började stod i kö till ridskolan (två år tror jag) innan vi fick börja där gick vi hästskötarkurser på Tuvastallet (Jo, "stallgänget på Tuva-stallet" för dig som läst Min häst). Kursledare var Jenny (hade Killen och Contessa då tror jag, och som numera föder upp Ängs-hästarna tillsammans med Daniel), Petra (som då hade Jasmine Way men senare tränade fram en massa bra kallblodstravare) och en tjej som hette Linn. Där lärde jag mig sätta på grimma, borsta och annat bra :)

När vi gick i 6:an var det dax att skaffa egna sköthästar tyckte vi och tog våra cyklar 2 km till en man vi namn Rolf Gustavsson. En b-tränare med flera hästar, där fick vi mocka skit och lärde oss sela. Tillslut så sa vi att nu har vi varit här i två? år, vi vill börja köra häst. Ok tyckte Rolf, och strax körde vi i rygg på honom eller runt hans "bana" :) Uppfödning då, jo Rolf födde även upp ca: ett föl per år (och gör fortfarande). Stoet han avlade på när jag var där hette Berglina e: Ministegg. 
Min älsklinghäst där hette dock Modd Spillevink e: Dally Junior. Han var ingen stjärna och när han skulle säljas var det gråt och tandagnisslan hemma hos familjen Andersson... men en häst köper du över min döda kropp sa pappa... :( Kanske tur det? Annars hade jag haft ridhäst idag?

Rolf flyttade dock "utanför cykelavstånd" när jag skulle börja 9:an? och då började jag sköta häst hos Kjell Stenmark istället, han han födde också upp häst och hade oftast flera föl per år. Några "hyfsade" hästar kommer från honom bla. avelshingsten Snärt Troll. Hos Kjell fick jag köra massor med häst och min älsklingshäst var en vass liten märr vid namn Snärtlilja. Jag har lyckats få köpa en avkomma till henne, Änga Märta som nu är en av mina fölmärrar,Under dessa år tog jag även licens på ponny och körde lite ponnytravlopp, men tyckte att träna häst var roligare, särskilt unghästar. Men som sagt avel har alltid funnits som något naturligt kring travhästarna.


År 2000 var det dock dax för en egen häst!  (Trots att min pappa ej var död, och min mamma hade nog gett upp hoppet om att jag skulle börja med pojkar istället för hästar...) Jag var 18 år och hade sparat i mååånga år!! Letade och letade och till slut inhandlades en liten Kariessa Forte på höstlovet som 1,5 åring. hon var körd 10 gånger när jag köpte henne, där började mitt liv som hästägare för snart 17 år sedan :)

Kariessa tränade jag i några år och startade lite, (en seger). Med henne, min första häst, lärde jag mig mycket och gjorde många både fel och rätt... Hon blev också det första sto jag betäckte.

Avel har ju som sagt alltid funnits runt mig i de stallar jag sprungit. Avel kändes som "min grej" och redan från början var tanken med min uppfödning att jag skulle föda upp och sälja, kanske köra in och träna fram till premie. Jag är ganska realistisk och förstod att om jag ska syssla med avel och betäcka varje år, så har jag inte råd och tid att behålla alla avkommorna.

Sto e: Moe Svarten u: R.B.K. Frökna


                                                                                                                                                             
Vad är då målet med min uppfödning, vad driver mig?
Det som driver mig är kärleken till hästen, klyschigt, jag vet. Men jag gillar att se utvecklingen hos hästen, som ju går ganska fort de första två åren :) Av de fyra "tävlingshästar" jag haft har jag köpt två som unghästat och de andra två var "projekthästar".

Varför kallblodstravare? Jag tror att jag skulle kunna föda upp en annan ras, typ gotlandsruss, ardenner eller nåt. Men med min bakgrund blev det travhästar. Travhästar är bra, vi som lever med travet ser nog inte alltid hur bra vi har det med ST. Alla hästar är registrerade, ordning och reda på stammar, ägare osv. Hingstarna genomgår en avelsbedömning, alla kallblodshingstar som finns tillgängliga är godkända enligt hårda "djurskyddsmässiga" och rasspecifika krav. På varmbloden får man svart på vitt läsa bedömningen av hingsten och sen göra sitt eget val.

Jag skulle gärna föda upp något varmblod åxå, men... jag har helt enkelt inte budget för de avkommor jag skulle vilja ta fram. De dyraste kallblodshingstarna ligger nu runt 20 000 - 30 000kr i levande föl avgift. Medan varmblodshingstarna ligger strax under 200 000kr... Sen är det krångligare när man ska välja, vilka har inte lösa benbitar?, har denna tävlat på prestationshöjande medel under sina unghästlopp? osv.


Sto: Smedheim Solan u: Räserstella

Målet med min uppfödning då?
För mig är ett mål något som är uppnåeligt inom en rimlig tid, något som är mätbart och som jag kan påverka. Där det går att sätta delmål. Så efter lite fundering om vad som är målet så säger jag att det är:
Att jag får sälja hästarna jag föder upp.  
En attraktiv häst, uppfödd på bra foder i bra miljö, väl omskött och välhanterad.
Då kan jag sätta delmål som att: få dräktigt, ett föl med bra "rasstandard" och kroppsliga förutsättningar för travtävling föds, det kan gå i grimskaft, stå på gången, tömkörd/inkörd.
Hur vet jag om jag har en attraktiv häst? Jo, förhoppningen är ju att få tillbaka pengar jag lagt ut. Att jag inte ska behöva jaga köparna, utan de ska veta vad jag har för produkt och söka sig till den. Detta tar ju dock några år att etablera just detta tänker jag... :)

(Sen gillar jag generationsväxling. Det gör att jag ofta väljer en ung hingst för att få bra generationsväxling, detta talar ju dock lite emot detta med att föda upp en häst som köparna vill ha då de ofta är oprovade hingstar... Men, någon köpare måste väl leta hästar som ligger steget före de andra tänker jag? Eller?)

Att uppfödningarna ska komma i träning: Det är ju trots allt 20% i uppfödarpremier och för att ha chans att få ta del av de uppfödarpremier som ST delar ut måste ju uppfödningarna tränas och komma till start. Så rätt hem är också viktigt.

Sen kan man ju drömma och fantisera: Föda fram en stjärna, årgångstopp, avelshingst! Ha råd att sluta jobba på min lönearbete och leva på uppfödningen. Föda upp massor av föl varje år med toppstammade ston och hingstar! :D "Only the sky is the limit" brukar man ju säga men... det är klart... ibland kanske saldot på banken gör det svårare att ta sig dit :D

Vad driver dig i din uppfödning? Trevlig kväll! /Frida