onsdag 6 september 2017

Vi ska på äventyr!

I helgen åker vi, Linette och Frida på riktigt hästlig helg i Oslo. Det blir Klasselöpsauktion och tävlingar med Kriterie- och Derbyfinaler. Vi tänkte försöka rapportera lite här i bloggen. Vad skulle Du vilja läsa om?
/Linette och Frida

fredag 18 augusti 2017

Häftigt!

Förra helgen fick jag och min sambo vara med om en häftig helg! Det började egentligen två veckor innan då vår uppfödning Marre R.F. kvalade in till Stokriteriet genom att vara fyra i sitt försöksheat. Marres nuvarande ägare familjen Bjurman hade även kvalat in sin Katla Kiro till Guldtäcket. De hade då fyra biljetter till det eftertraktade båtturen och bjöd med mig och min sambo. Vi åkte ner på lördagen och tog in på hotell Kramm. Lite hästprat före och sen gick vi till båten, Ådalen III. Jättegod mat, trevligt sällskap och mera hästprat. Under kvällen intervjuade B-O Månsson representanter för deltagarna i Kriteriet och Kriteriestoet. När han ropade upp Marre R.F. pekade Jerker (ägare/tränare) på mig och jag fick gå upp och berätta lite om hur vi döper våra uppfödningar och vad jag trodde om Marres chanser den kommande dagen. Fyra/femma vore jättehäftigt svarade jag, då det kändes som att hon skulle behöva göra ett bra lopp för att nå det, men inte helt omöjligt ändå.

När vi gått i land var det uppsnack i baren på hotellet, mycket folk på plats, och jo, mera hästprat :D
Söndagen, hotellfrukost och häst...
På väg ut till banan åkte vi förbi och hälsade på en tvåårig uppfödning, halvsyster till Marre, som bor bredvid banan.
Efter några trevliga timmar på stallbacken så var det dax för start i Stokriteriet. Vid kvalet kände jag mig nervös, men nu kände jag mig mest glad! Marre hade värmt bra så nu var det bara att hålla tummarna. Loppet gick och det var ett ganska samlat fält där två hästar sedan bröt sig ut (om jag kommer ihåg rätt), massor med hästar runt Marre, men sen in på upploppet så började hon avancera och till slut var hon trea i mål!! Vilket häftigt slut på en härlig, hästlig helg! Eller, det var ju fler fina lopp efter det, men målet för vårt äventyr denna helg hade var avklarat. Jag måste gå in och kolla på travsport ibland för att kolla att det inte bara hänt i min fantasi. Stort grattis till övriga uppfödare, ägare och tränare som är, och känner sig, som vinnare efter förra helgen. Mycket tacksam att ha fått vara med, och (om möjligt) ännu lite mer sporrad att ta fram fler fina kallblodstravare!

//Frida

onsdag 9 augusti 2017

Bloggpaus i hagbygget

Det närmar sig slutet på sommaren. Jag har haft mina ston och föl på bete i sommar tillsammans med andra kallblodstravare. Stona har hittat varandra och hingstfölen har blivit bästa vänner. Det känns nästan lite sorgligt att skilja dem åt, men snart är det dags att börja plocka hem dem, vilket innebär lite förberedelser och annat pyssel.

I vinter kommer jag att ha fem hästar hemma. Tre ston och två småhingstar som ska börja hanteras ordentligt så att de kan skiljas av från sina mammor på ett lugnt sätt såsmåningom. Jag har börjat kolla över hagarna, är de hela eller behöver det bytas ut någon stolpe? Fem hästar innebär för mig att jag behöver utöka vinterhagen något. Nya foderhäckar är beställda och jag har börjat fundera på att köpa en till värmebalja för vattnet. Det ska vara roligt med avel, även på vintern, därför känns det rätt tid att börja fundera på nu hur det går att underlätta arbetet under den inte lika trevliga årstid som komma skall. Mitt mål i vinter är att få en kortare bär-sträcka för vattendunkarna, genom att flytta vattenplatsen lite närmre, samt att inte behöva fylla hö lika ofta som tidigare, genom större höhäckar och mindre spill.

För er som har ett- och tvååringar hemma kanske det är dags att börja träna att visa dem för hand inför unghästvisningarna som anordnas i de olika Sleipneravdelningarna. Här hittar du mer info, datum m.m.

Inte alltid lätt med trav för hand, Ronja N.N och jag. Foto: Matilda Persson

För att citera en av domarna från ifjol: "det är under momentet trav för hand du som visare har störst möjlighet att påverka poängen", med det menade hon att om du som visare springer fort och rakt har hästen god chans att visa upp en fin trav. Ta chansen att träna med din häst, båda för din egen skull (det är jobbigt att kuta..) och för hästens skull. Lär hästen att på kommando trava fort bredvid dig. Ett tips är att börja med att springa mot stallet, kompisen eller hagen, då får du att naturligt driv. Ett långt spö är också bra, som du når hästens bak med. Några av Sleipneravdelningarna ordnar en träningskväll inför unghästvisningen, det kan vara nyttigt att åka på den, speciellt om du aldrig varit med förut. Där kan du få bra tips så som hur du ska hålla tyglarna, hur du vänder, eller hur hästen bör vara utrustad dagen till ära.

Som uppfödare tycker jag att det känns jätteroligt om mina uppfödningar visas på unghästvisningarna, även om jag sålt dem, dels för att det är nyttig träning för hästen och dels för att det är roligt att få en exteriörbedömning. Har man stoet/mamman kvar kanske det kan vara en hjälp vid kommande hingstval. Kanske finns det någon i publiken som fastnar för din uppfödning och du eller någon annan på plats får chansen att berätta att du har en bror eller syster till hästen till salu där hemma..

I år, liksom ifjol, anordnas en landsfinal för tvååringar som kvalat vidare från unghästvisningarna med en poäng på 79 eller högre. Några av förra årets landsfinalister startar på söndag i de största loppen som finns för treåriga kallblod - Kallblodskriteriet och Kriteriestoet. Spännande!

Åter till hagbyggandet..
/ Linette

måndag 10 juli 2017

Sommar!

Nu är sommaren här, typ. Jag hade långkalsonger några dagar förra veckan för att det var så kallt... :D Men semestertider är det i alla fall för många av oss som är privilegierade att ha det under sommarmånaderna.

"Uppfödar-året" har lite olika faser. Sommaren är tiden då de flesta föl redan fötts. En del har redan fått sina ston konstaterade dräktiga inför nästa säsong. Några håller på och kör till och från seminstationen med krampaktigt korsade tummar och tår. Andra har just bestämt sig och klurat klart på hingst. Men när man väl har fått dräktigt är det bara att sätta sig och börja vänta till nästa vår, eller...?


Sommaren för mig innebär att de hästar som är hemma (och inte är på seminstation) är på bete. Varje dag: fylla vatten, smörja mot insekter, kolla så att alla hästarna är hela och fräscha, och eventuellt stödutfodra en och annan mamma som är lite tunn. Lite semester på hästskötarfronten kanske, men lite mer att göra på fixarfronten. Sommarhagar som ska betesputsas. Vinterhagar som ska städas upp och kollas över inför vintern, kanske byta någon stolpe och kolla över ligghallarna. Jag har även ett stall som jag brukar passa på att städa ur och skura upp. Jag köper mitt foder, fick glada nyheter igår om att årets hö är inne och "ser bra ut". Men andra ber till vädergudarna och jobbar för att få in hö och spannmål i rätt tid i rätt väderlek...

Under sommaren är det ju även många fina tävlingar. Som uppfödare kanske man har uppfödningar som är ut i unghästloppen så att man får hålla tummarna där. Annars är det ju intressant att följa med i utvecklingen hos nya stjärnor som kan tänkas bli framtida avelsmaterial. Men även att se unga avelshingstars första kullar ute på banorna, är de hingstarna något man ska ska satsa på framöver eller inte? I slutet av sommaren får vi ju sedan se de bästa tre och fyraåringarna göra upp om vilka som blir kungar och drottningar i dessa kullar (tre och fyraåringar)... det är ju nästan så att man längtar till att sommaren ska vara över så att man får sätta sig och börja fundera och klura på vem man ska betäcka med nästa år... ;) Men först njuta lite av denna årstid... /Frida


onsdag 31 maj 2017

Fölets hovar, kort från föreläsning.

Igår kväll var jag till Umåker på en föreläsning med Rose-Marie Clark. Den handlade om att förebygga, korrigera och/eller behandla felaktiga benställningar hos föl.
Med förbehåll för att jag tolkat något fel... här kommer några korta anteckningar från föreläsningen.

Det Rose-Marie ville förmedla är det att det går att korrigera felaktiga benställningar, och till skillnad från det som ofta sägs: "Det rätar till sig sen...." så gör det inte alltid det.

När fölet föds är dess hovar täckta med något som kallas fölputan för att inte skada livmodern. Denna är borta på några dagar.

Hovarna på en vuxen häst växer 10mm per månad.
Fölets hovar växer 20mm per månad. Fölet bör därför verkas dubbelt så ofta som mamman.

Rose-Marie rekommenderar att man kollar över fölets hovar när fölet är 10-14 dagar gammalt. Hoven verkas då lätt och eventuellt rensar man upp strålen. Fölet ska sedan kollas upp/verkas var fjortonde dag i några månader. Detta för att hoven växer snabbt och för att tidigt kunna korrigera eventuella olikformigheter i hoven. och dess orsaker. Detta gäller alla föl.

Viktigt att tänka på om man har ett föl med felaktig benställning! Fölet ska endast vistas korta stunder ute i hagen, gärna flera gånger per dag, då den behöver få vila inne i box för att inte överbelasta de små ben som finns i fölets leder. Fölets benställning blir ofta sämre när de blir trött.

De föl som har en felställning rekommenderar hon följande till, kontakta godkänd hovslagare och/eller veterinär: Fölet verkas vid 10-14 dagars ålder. En vecka senare kollas fölet igen och då kan man lättare se hur fölet nöter sina hovar och vilka åtgärder som bör sättas in.

De första två veckorna ökar fölet cirka två kilo per dag i vikt, sedan 1,3kg de nästkommande tre månaderna. Att fölet snabbt blir tyngre gör att påfrestningen ökar snabbt på fölets ben. Har man ett föl med krokiga ben brottas man med fölets vikt, dess muskler och skelett.

De första 0-3 månaderna sker en snabb tillväxt vid kotan, 0-6 månader i knäet. Man har därför längre tid på sig att korrigera en felställning i ett knä än en kota. Felställning i knä påverkar belastningen i kotan och hoven och det kan av den anledningen var av vikt att korrigera felställning i knä tidigt ändå.

Vid kraftiga felställningar samarbetar veterinär och hovslagare för att effektivast korrigera benställningen.

Om din hovslagare känner sig osäker på hur hästen bör korrigeras kan man kontakta Rose-Marie via mail och få hjälp mail-ledes med hur man ska korrigera fölet. Hennes hemsida heter: www.cfarrier.se


God kväll! /Frida




tisdag 16 maj 2017

De nya små hästarna...

Nu finns de på bild i mitt flöde i de sociala medierna hela tiden... föl! :)
Har reflekterat över hur mycket det pratas och skrivs om fölning och hur och när man bör vaka kring den. Självklart är det viktigt att kunna hjälpa till vid själva fölningen om något skulle gå snett, men, det skrivs inte lika mycket om vikten av att hålla en extra koll på fölungen de första dygnen. Man matas med: efterbörd, dia och bajs. Men sen då? Jag har varit med om fölungar som bajsat massor med fölbeck bara för att efter ett halvt dygn till bli irriterad och det visat sig att inte allt kommit ut trots allt...
Infektion i naveln är också något som visar sig efter några dagar. Sen finns det ju föl som får diarre och behöver veterinärvård (vid fölbrunsten kan ju föl få diarre, men det här är före det). Ett föl kan ju bli dåligt trots att det diat tidigt, och fortsatt dia som den ska, om stoet av någon anledning haft för lite antikroppar i mjölken.
Med det här vill jag bara säga, se på din fölunge med nyfikna ögon. Hur beter den sig nu och om några timmar? Verkar fölet plötsligt slöare, irriterad, slutar dia... Har man ingen vän man kan rådfråga så är det ju gratis att ringa veterinär för rådfrågning... :)

Som med allt annat... på nätet finns massor att läsa i ämnet. HÄR är en länk till en artikel.
Lycka till med ditt föl! /Frida


lördag 6 maj 2017

Säkra och osäkra tecken på fölning

Idag skulle jag ha varit uppe på Wången på Sleipners årsstämma, men som uppfödare är det i dessa föltider svårt att planera något över huvud taget, så med ett föl ute och ett föl på väg är jag hemma. Trist, men sånt är uppfödarlivet. Och vem vill missa en fölning?

Ifjol betäckte jag två ston, de seminerades samma dagar och fick därmed samma földatum i år. Första maj. Min första tanke efter dräktighetsundersökningen ifjol var, ooops, mitt under valborg, kasor, fyrverkerier osv.. Ett av stona har jag haft i flera år och detta skulle bli hennes tredje föl hos mig. Tycker mig känna henne bra vid det här tillfället men hade dittills inte lyckats vara med på hennes fölningar, utan kommit till stallet strax efter. I år gav jag mig tusan på att vara med! Skulle något inträffa känns det viktigt att finnas på plats. Det här stoet visar inte så mycket inför fölning, hon är lite hemlig. Men det jag vet är att hon gärna fölar lite innan beräknat datum.

En vecka innan fölning grejade hon mycket med sin nos, stod och drog den mot tänderna i luften, så har hon även gjort tidigare. Liksom att trycka rumpan mot foderhäcken. Förvärkar gissar jag. Bäckenbanden blev ordentligt slappa sista veckan också, rumpan ser liksom kantig ut och det blir dallrigt på sidorna om svansroten, och även under svansen.. Två dagar innan fölning blev juvret lite större, och spenarna lite mer utfylld. Dagen innan fölning stod hon och slog med svansen mer än vanligt, extra irriterad på hagkompisen, bet sig i sidorna och lyfte mycket på svansen.

Sedan kom valborgsmässoafton! Och som på beställning även fölet. Vi hade middagsgäster och höll precis på att dricka kaffe på maten när jag ser på kameran hur hon börjar vandra runt i boxen, slå med svansen, lägga sig och ställa sig några gånger. Sa hejdå till gästerna och hoppade i lortkläderna, smög mig in i boxen bredvid och satte mig på en höbal för att hålla koll. Mjölken droppade medan majkasan i byn var i full brand och det hördes barnskatt och röster. Mitt sto är lite av den nervösa sorten så hon var ju såklart tvungen att hålla koll på vad som hände samtidigt som vattnet gick.. sedan lade hon sig oroligt ner några gånger med en framhov synlig där bak. Från andra sidan byn var någon tvungen att skjuta raketer precis då, så hon hade inte någon större ro att lägga sig och krysta. Efter en stund fann hon något slags lugn och lade sig ordentligt, och självklart med rumpan mot en vägg.. Min tur att rycka in. Fick sjasa upp henne en gång och stannade kvar i ett hörn i boxen, då lade hon sig ner på ett bra ställe och började krysta ordentligt. Jag hjälpte henne lite lätt för jag förstod att även detta föl var väldigt stort, liksom de två tidigare. Efter ungefär 30 minuter var han ute! Där satt jag i ett hörn och försökte att inte störa när mamma och son fann varandra. Det är en av de finaste stunder man kan skåda. Mammans kluckande ljud och fölets försök till en gnäggning. Den första viktiga stunden.



Resten gick som en dans, upp på benen på första försöket och diade inom en timme, vilken lycka!

Nu är det bara fölning nummer två kvar. Med samma datum som sin kompis har hon imorgon gått över tiden med en vecka. Hon har sedan en vecka tillbaka haft vaxproppar på juvret ungefär varannan dag, har en enorm mage som sjunkit ner, slappa bäckenband, och för två dagar sedan vit mjölk. Tecken som i de flesta fall brukar vara rätt säkra på att fölning är på gång, men hon dröjer, och jag vakar. Vi får se hur länge till. Det vore skönt att få sova en hel natt snart. Håller alla tummar för att jag får vara med även på denna fölning och att det går bra. Hennes sjunde föl men det första som ska födas hemma hos mig.

Oro, längtan, sömnlöshet och lycka - föltiden är den bästa tiden, när det går bra! Önskar er lycka till med era fölningar!
Mvh Linette