Jag, Frida, och vad som driver mig!

Då jag känt mig lite oinspirerad ett tag till att skriva på bloggen, och det det här med uppfödning har känts lite motigt av lite olika anledningar började jag blicka tillbaka lite på bloggens tidigare inlägg. För att få lite inspiration till mig själv, och förhoppningsvis någon fler, så tänkte jag köra en repris av ett gammalt inlägg. Lite redigerat så att det är mina dagsaktuella tankar. Kul att se hur man tyckte för några år sedan, vad som fortfarande är lika och vad man ändrat åsikt kring! 
Grunden till detta inlägg var att jag, för några år sedan när jag startat bloggen, fick ett positivt mail av en tjej vid namn Linette. Det är alltså samma Linette som idag skriver på bloggen här med mig! :) I mailet hade hon en önskan om att jag kunde skriva lite om mig, hur jag började, erfarenhet och mål och vad som driver mig, m.m. Så här kommer alltså svaren på detta här nu 2017:

Jag, Frida, föddes 1982 som en djurtokig blond "pojkflicka", uppväxt i radhus utanför Skellefteå. Jag var mycket ute i skogen och letade djur under stenar, hade i burkar och kollade på dem minns jag... :) Fångade grodyngel och grodor och drog hem... och fick bära tillbaka minns jag...

Kaniner, fiskar, fåglar, katter, marsvin, dvärghamstrar och en leguan vad det som fanns hos oss under min uppväxt. (De flesta har jag dragit hem, även om mina föräldrar hade djur även innan jag föddes). Du skötte alltid om dina djur helt själv utan att vi behövde tjata har mamma sagt. Vi hade marsvin (och marsvinsungar) men jag ville ha en katt. Vi kan inte ha både och sa mina föräldrar. Efter lite fundering jobbade jag mig mot mitt mål, en katt. Jag gav bort marsvinen till nya hem och in flyttade en katt :) Jag tror att jag redan då lade grunden för det jag känner idag. Det känns inte jobbigt att sälja föl/unghästar, utan är en del av målet för mig! Bort med en för att ha tid, råd och plats för en ny!Just hästar är väl många flickors dröm (och växer bort när man blir tonåring och börjar med pojkar sa min mamma...) 

Sto e: Björs Frej u: R.B.K Frökna

Jag och min bästis Nina började stod i kö till ridskolan (två år tror jag) innan vi fick börja där gick vi hästskötarkurser på Tuvastallet (Jo, "stallgänget på Tuva-stallet" för dig som läst Min häst). Kursledare var Jenny (hade Killen och Contessa då tror jag, och som numera föder upp Ängs-hästarna tillsammans med Daniel), Petra (som då hade Jasmine Way men senare tränade fram en massa bra kallblodstravare) och en tjej som hette Linn. Där lärde jag mig sätta på grimma, borsta och annat bra :)

När vi gick i 6:an var det dax att skaffa egna sköthästar tyckte vi och tog våra cyklar 2 km till en man vi namn Rolf Gustavsson. En b-tränare med flera hästar, där fick vi mocka skit och lärde oss sela. Tillslut så sa vi att nu har vi varit här i två? år, vi vill börja köra häst. Ok tyckte Rolf, och strax körde vi i rygg på honom eller runt hans "bana" :) Uppfödning då, jo Rolf födde även upp ca: ett föl per år (och gör fortfarande). Stoet han avlade på när jag var där hette Berglina e: Ministegg. 
Min älsklinghäst där hette dock Modd Spillevink e: Dally Junior. Han var ingen stjärna och när han skulle säljas var det gråt och tandagnisslan hemma hos familjen Andersson... men en häst köper du över min döda kropp sa pappa... :( Kanske tur det? Annars hade jag haft ridhäst idag?

Rolf flyttade dock "utanför cykelavstånd" när jag skulle börja 9:an? och då började jag sköta häst hos Kjell Stenmark istället, han han födde också upp häst och hade oftast flera föl per år. Några "hyfsade" hästar kommer från honom bla. avelshingsten Snärt Troll. Hos Kjell fick jag köra massor med häst och min älsklingshäst var en vass liten märr vid namn Snärtlilja. Jag har lyckats få köpa en avkomma till henne, Änga Märta som nu är en av mina fölmärrar,Under dessa år tog jag även licens på ponny och körde lite ponnytravlopp, men tyckte att träna häst var roligare, särskilt unghästar. Men som sagt avel har alltid funnits som något naturligt kring travhästarna.

År 2000 var det dock dax för en egen häst!  (Trots att min pappa ej var död, och min mamma hade nog gett upp hoppet om att jag skulle börja med pojkar istället för hästar...) Jag var 18 år och hade sparat i mååånga år!! Letade och letade och till slut inhandlades en liten Kariessa Forte på höstlovet som 1,5 åring. hon var körd 10 gånger när jag köpte henne, där började mitt liv som hästägare för snart 17 år sedan :)
Kariessa tränade jag i några år och startade lite, (en seger). Med henne, min första häst, lärde jag mig mycket och gjorde många både fel och rätt... Hon blev också det första sto jag betäckte.

Avel har ju som sagt alltid funnits runt mig i de stallar jag sprungit. Avel kändes som "min grej" och redan från början var tanken med min uppfödning att jag skulle föda upp och sälja, kanske köra in och träna fram till premie. Jag är ganska realistisk och förstod att om jag ska syssla med avel och betäcka varje år, så har jag inte råd och tid att behålla alla avkommorna.

Sto e: Moe Svarten u: R.B.K. Frökna

                                                                                                                                                             

Vad är då målet med min uppfödning, vad driver mig?

Det som driver mig är kärleken till hästen, klyschigt, jag vet. Men jag gillar att se utvecklingen hos hästen, som ju går ganska fort de första två åren :) Av de fyra "tävlingshästar" jag haft har jag köpt två som unghästat och de andra två var "projekthästar".

Varför kallblodstravare? Jag tror att jag skulle kunna föda upp en annan ras, typ gotlandsruss, ardenner eller nåt. Men med min bakgrund blev det travhästar. Travhästar är bra, vi som lever med travet ser nog inte alltid hur bra vi har det med ST. Alla hästar är registrerade, ordning och reda på stammar, ägare osv. Hingstarna genomgår en avelsbedömning, alla kallblodshingstar som finns tillgängliga är godkända enligt hårda "djurskyddsmässiga" och rasspecifika krav. På varmbloden får man svart på vitt läsa bedömningen av hingsten och sen göra sitt eget val.

Jag skulle gärna föda upp något varmblod åxå, men... jag har helt enkelt inte budget för de avkommor jag skulle vilja ta fram. De dyraste kallblodshingstarna ligger nu runt 20 000 - 30 000kr i levande föl avgift. Medan varmblodshingstarna ligger strax under 200 000kr... Sen är det krångligare när man ska välja, vilka har inte lösa benbitar?, har denna tävlat på prestationshöjande medel under sina unghästlopp? osv.

Sto: Smedheim Solan u: Räserstella

Målet med min uppfödning då?
För mig är ett mål något som är uppnåeligt inom en rimlig tid, något som är mätbart och som jag kan påverka. Där det går att sätta delmål. Så efter lite fundering om vad som är målet så säger jag att det är:
Att jag får sälja hästarna jag föder upp.  
En attraktiv häst, uppfödd på bra foder i bra miljö, väl omskött och välhanterad.
Då kan jag sätta delmål som att: få dräktigt, ett föl med bra "rasstandard" och kroppsliga förutsättningar för travtävling föds, det kan gå i grimskaft, stå på gången, tömkörd/inkörd.
Hur vet jag om jag har en attraktiv häst? Jo, förhoppningen är ju att få tillbaka pengar jag lagt ut. Att jag inte ska behöva jaga köparna, utan de ska veta vad jag har för produkt och söka sig till den. Detta tar ju dock några år att etablera just detta tänker jag... :)

(Sen gillar jag generationsväxling. Det gör att jag ofta väljer en ung hingst för att få bra generationsväxling, detta talar ju dock lite emot detta med att föda upp en häst som köparna vill ha då de ofta är oprovade hingstar... Men, någon köpare måste väl leta hästar som ligger steget före de andra tänker jag? Eller?)

Att uppfödningarna ska komma i träning: Det är ju trots allt 20% i uppfödarpremier och för att ha chans att få ta del av de uppfödarpremier som ST delar ut måste ju uppfödningarna tränas och komma till start. Så rätt hem är också viktigt.

Sen kan man ju drömma och fantisera: Föda fram en stjärna, årgångstopp, avelshingst! Ha råd att sluta jobba på min lönearbete och leva på uppfödningen. Föda upp massor av föl varje år med toppstammade ston och hingstar! :D "Only the sky is the limit" brukar man ju säga men... det är klart... ibland kanske saldot på banken gör det svårare att ta sig dit :D

Vad driver dig i din uppfödning? Trevlig kväll! /Frida