Hej! Här kommer en gästblogg från Emma Olofsson som driver sin verksamhet under namnet Ivarshästarna!
Vad som driver mig?
Att se fölen busa på kvällarna. Att klia små fölrumpor och att snusa på fölmule.
Tillsammans med min syster har jag handelsbolaget Ivarshästarna. Namnet kommer sig av att vår föräldragård kallas "Ivars", efter min farfars farfar. Bolaget startade vi 2009, men har hållit på med hästar betydligt längre än så.
Jag hade turen att det fanns en ridskola i min by Vålbacken när jag var liten. Syrran, som är äldre, hade fått börja där och allt som hon gjorde ville jag göra! (Vet dock inte var hennes hästintresse kom ifrån, hästrädda föräldrar som vi har.)
Vi var även medryttare på någon fd travare och halvgalen ponny innan vi "hittade hem" med vår första egna häst Bugga, en kallblodstravare, år 2000.
I grannbyn ligger Överby stuteri och eftersom vi är goda vänner med dem så blev vi inspirerade att betäcka Bugga. Och tur va väl det, för där såddes fröet till avelsintresset!
Det första fölet var något av ett experiment och lyckades aldrig med någon travkarriär, trots att vi försökte. Istället köpte vi ett sto till, mest för att ha som ridhäst, och även hon blev betäckt första året vi hade henne. Det resulterade i en större framgång; Ivarsqvick.
Efter allt det roliga vi fick uppleva med honom så är det omöjligt att sluta avla, man vill ha mer!
Jag funderar ändå ibland på att byta ras, eller t.o.m. djurslag, men kallblodstravaren är ju bara bäst. De är så vackra, friska, arbetsvilliga, ivriga, glada, smarta... Listan kan göras lång.
Att hålla på med avel passar mig utmärkt då jag alltid gillat ston bäst, därför är det lätt som en plätt att sälja hingstfölen för de vill jag ändå inte ha kvar! Värre är det med stofölen, där får jag övertala mig själv om att inte behålla alla...
Mitt mål är att hela tiden jobba framåt, byta ut avelsmaterialet med jämna mellanrum och inte bli för sentimental med hästarna. Man måste försöka se krasst på verkligheten om man ska kunna lyckas, tror jag.
Vad är då att lyckas för mig?
I ett första steg så är det att sälja som är målet.
Därefter önskar man förstås att hästen tränas bra och sedermera kommer ut på tävlingsbanan i gott skick. En vinst eller två skadar inte heller såklart!
Att föda upp en derbyvinnare eller godkänd avelshingst är väl något av en vision... Men kom ihåg - ingen dröm är för stor.
/Emma, Ivarshästarna
